Ja nu sitter jag här framför datorn, och försöker komma på vad jag ska skriva. Ofta har det hänt jättemycket, men det är inte alltid man skriver allt, det är ju nästan omöjligt...

Imorse lekte Pont med sin kompis Selma, en Goldenretriver. Och allt mellan dem är kärlek. Från första början har de klickat mellan dem, det finns inte en annan hund som Ponti leker så bra med, och det är alltid lika kul att träffa dem :) Och gladas blior nog Ponti o Selma, konstigt nog så glömmer jag alltid kameran, för de skulle kunnat bli riktigt fina bilder på dem... men någongång kanske jag kommer ihåg de =)

Mamsen är i Polen för tillfället, hon åkte igår och kommer hem på lördag morgon =)

Så nu är jag o Pontis hemma själva..

Jag har ofta tänkt på det, varför har alla så bråttom att flytta hemmifrån? Man har hela livet på sig att bo själv. Jag menar inte att man ska bo med sina föräldrar hela livet, absolut inte, men varför ska man komm ahem till en tom lägenhet, göra allt i sin ensamhet när ens förälder kansek gör de samma? En kompis till mig flyttade hemmifrån när hon var 18, för de första förstår jag inte hur hon kunde göra det eftersom hon inte hade en fatsinkomst, men vissa lever kanske så? Men sen efter ett tag så flyttade hon hem ingen, för hon sa att det kändes så ensamt. Ja men det är väll klart att de skulle bli ensamt men det borde on ju veta... Ja ja de va lite som fastnade på tangenterna nu medan jag sitter här.Lyssnar på lite musik, och ska nog snart göra mig en fruktsallad =) Alltid lika gott!

Nej men om man skulle göra sig en sallad nu, oh sen kanske träna lit emed Ponti, håller för tillfället på att lära han att snurra runt :P Kanske något onödigt men han blir alltid så stolt tycker jag när han klarar det =)

Ja jag älskar verkligen att ha hund, att ha Ponti!  Det har varit värt all väntan, och fortfarande när vi är ute och promenerar, alldeles för oss själva ingen annan på vägen så tänker jag: Är de verkligen sant, att du finns hos mig nu.

Puss & Kram till er alla!